2017-10-04

 
Jag vaknar av att mobilen vibrerar. Känner hur förkylningens dova huvudvärk dunkar i hela huvudet.
Idag är dagen jag ska på lägenhetsvisning och jag är taggad trots att huvudet nästan sprängs.
14.00 ska jag på en lägenhetsvisning för min första egna lägenhet.

Jag tittar på mobilen för att se vad som väckte mig.
Jobbet.
Nej, idag kan jag inte hoppa in. Jag ska ju på visning.
Jag vänder mig om i sängen för att somna om en liten stund men hinner bara sluta ögonen innan telefonen ringer.
"Hej, kan du hoppa in på jobbet?! N är sjuk och kan inte jobba så dom är bara två!"
Jag mumlar och säger att jag kommer så fort jag kan men måste dra tio i två till lägenhetsvisningen.

Jag går upp och trotsar huvudvärken. Då slog det mig, det var ju idag som den nya killen från Malmö skulle komma till vår restaurang. Shit, tänk om han är sträng och klagar på varje detalj? Jag hostar till och tycker bara mer och mer synd om mig själv.

20 min senare och jag kliver in genom dörrarna till jobbet. Skriver in mig i personalliggaren och där står A framför mig, nervös och lätt panikslagen.
"HAN ÄR HÄR & HAN FRÅGADE MASSA FRÅGOR SOM JAG INTE FÖRSTOD VAD HAN MENADE! HAN HAR EN SKÅNSK DIALEKT OCH JAG FÖRSTÅR INTE! HAN ÄR HÄR!" 
Jag kände hur det pirrade till i magen av nervositet. Jag hade ju ändå snackat lite med honom innan. Skrivit med varandra via messenger, jobbrelaterat, men ändå vänskapligt.

Jag spelade cool men kände hur ögonen instinktivt sökte efter honom i restaurangen, utan resultat.
Det började bli mycket disk på borden så jag springer ner och byter om till arbetskläderna. När jag väl kommer upp igen så har bergen med disk växt, men mina ögon letade fortfarande efter honom. Okej, chilla, han kommer inte att skälla ut dig om du gör något fel. Kör ditt race så kommer han fram när du har tid.

Jag började plocka lite sporadiskt från flera olika bord. Känner fortfarande av adrenalinet över att potentiellt vara övervakad. Fumlar lite med besticken och känner av stressen som börjar komma. 
Vad håller du på med? Skärp dig. Jag lämnade av mig disken i köket och drar ett djupt andetag.
När jag kommer ut ser jag ett stort runt bord som är överfullt med disk.
Yes en riktig utmaning. Jag insåg snabbt att jag kunde få med allt på en runda men det kommer vara tungt också. Jag stod och vägde med disken i händerna. Balansen finns där så nu kör vi. Jag vänder mig om för att skynda mig till disken, tar ett par steg.
BOM, där sitter han. Ögonkontakt, ett leende och en liten vinkande hälsning
Helvete.
Jävlar i helvete vad han är snygg!
Varenda led i kroppen blev mjuk och innan jag vet ordet av så tappar jag några bestick på golvet framför honom och springer in i diskrummet så fort jag kan utan att tapppa mer disk. 
Fan. Bortgjord. Inkompetent.
Ett djupt andetag fyller mig med nervositet.
Fan, fan fan! Äsch, fan, lägg av, ut med dig igen!
Jag tar sats för att springa ut och plocka upp besticken jag tappat, men hinner knappt ta ett steg innan jag ser en hand. En hand med besticken som jag precis tappat. 
En ilning går genom min kropp.
Jag lyfter ögonen från handen framför mig och ser rakt in i ett par blåmelerade, vänliga, ögon.
Blodet rusar upp för min hals, som fladdrande eldlågor.
Bränner varje centimeter av min hud och fortsätter förrädiskt upp till mina kinder.
Rodnaden är total.

"Hej, det är jag som är Jonathan!"